Den brittiske historikern Paul Preston har länge varit en auktoritet på modern spansk historia med uppmärksammade biografier om Fransisco Franco och kung Juan Carlos I. Han är professor i historia vid London School of Economics men arbetar även i Spanien. Prestons böcker finns översatta till spanska och han väcker ofta uppmärksamhet i Spanien som debattör i frågor som rör landets koloniala och fascistiska förflutna.
I sin senaste bok uppmärksammas Francos medvetna terror mot den spanska civilbefolkningen och de systematiska utrensningarna av alla aktiva motståndare till fascismen. Långsamt och metodiskt rensade Francosidan i de erövrade områdena bort allt och alla som kunde förknippas med den spanska republiken samt de sociala och politiska framsteg som uppnåddes under perioden. Även i områden där motståndet mot Francos trupper var obefintligt genomfördes omfattande massavrättningar och gruppvåldtäkter. Franco, med sin bakgrund i landets koloniala Afrika-armé, utsatte nu spanjorer för den behandling som tidigare varit reserverad för marockaner. Minst 20 000 republikaner avrättades efter att kriget hade förklarats avslutat. Mot bakgrund av att domare Garzon blivit avstängd efter att ha försökt utreda brott begångna under Franco-regimen har boken naturligtvis väckt uppståndelse. En annan faktor till detta är även bokens titel: ”The Spanish holocaust”. Preston är väl medveten om att valet av titel är provocerande, då begreppet holocaust vanligtvis används för att beteckna axelmakternas förintelse av judar under andra världskriget. Men Prestons syfte är inte att relativisera förintelsen av judar utan att placera Francos utrensningar som ett led i en kedja som ledde fram till Nazi-Tysklands folkmord. Francos massavrättningar och koncentrationsläger var en förövning till detta.
Preston skriver: ”Jag kunde inte hitta något annat ord som lika exakt kapslar in den spanska erfarenheten […] när jag valde det var jag påverkad av det faktum att de som försvarade slaktandet av oskyldiga spanjorer använde en antisemitisk retorik och ofta hävdade att de behövde utrotas eftersom de var verktyg åt en ’judisk-bolsjevikisk-frimurar-sammansvärjning'”
Recensenten Adam Hochshild skriver i New York Times: “Även om Prestons sympatier tydligt finns hos den förlorande republiken, stärker han sin trovärdighet då han på samma sätt redovisar mördandet som begicks under dess styre. […] Det fanns dock avgörande skillnader däremellan. De flesta, om än inte alla, republikanska mord utfördes av mobbar, inte genom övervägd politik, under krigets första sex månader, då en folklig vrede dämdes upp efter flygräder och att nyheter spridits om de fascistiska övergreppen”. Historieprofessorn Helen Graham, som recenserar boken i The Independent, kallar den för ”ett substitut för den sannings- och försoningsprocess som inte har ägt rum i Spanien och ett motgift till de som fortfarande betraktar Franco som en god kristen gentleman”
