Under spanska inbördeskriget 1936-1939 reste 2500 britter ner som frivilliga till Spanien för att delta i den väpnade kampen mot general Francos fascister. De var sköterskor och stridande, mestadels kommunister men även medlemmar i Labour party, Independent Labour Party, fackliga aktivister och antifascister utan politisk organisation som ville ge stöd till det spanska folket i sitt motstånd mot Francos kuppförsök. De var gruvarbetare, varvsarbetare och studenter från Wales, Skottland, England och Irland som tog sig till Paris för att därefter transporteras söderut och smyga sig över Pyrenéerna och korsa gränsen till Spanien. 500 av dessa stupade och är begravna i den spanska jorden. Efter Francos seger i inbördeskriget tog många sin tillflykt till Storbritannien, bland dem många framträdande ledare för den spanska republiken.
1985 invigdes ett monument i London, i Jubilee Gardens, av dåvarande Labourledaren Michael Foot, finansierat av Londons lokala styre. Därefter har årliga minnesmanifestationer ägt rum vid monumentet till minne av de spanienfrivilliga. Runtom i Storbritannien finns 140 statyer, minnesplaketter och minnesstenar som har invigts efter lokala fackliga och politiska initiativ från arbetarrörelsen. Även om bara ca 10 spanienfrivilliga i världen är vid liv idag, varav en britt som bor på ett sjukhem i Australien i en ålder av 97 år, var uppslutningen stor även vid årets manifestation 4 juli, liksom behovet av att markera samhörighet mellan historien och den pågående kampen mot fascismen och för arbete och rättvisa. Flera fackliga representanter var på plats med vackra förbundsfanor.
På kortsidan av monumentet finns ett citat ingraverat, hämtat från poeten Cecil Day-Lewis’ dikt The Volunteer från 1938, som kan läsas i sin helhet här:
Tell them in England, if they ask
What brought us to these wars,
To this plateau beneath the night’s
Grave manifold of stars –
It was not fraud or foolishness,
Glory, revenge, or pay:
We came because our open eyes
Could see no other way.
Jim Jump, från arrangörsorganisationen International Brigade Memorial Trust (IBMT), inledde manifestationen och uppmärksammade i sitt anförande 70-årsminnet av andra världskrigets slut. Han lyfte fram de spanienfrivilliga som människor som insåg faran i tid och tog striden mot fascismen tre år före andra världskrigets utbrott. Trots detta väljer politiska ledningar i flera länder, framför allt i Östeuropa, i sin strävan att göra upp med kommunismen också att radera ut spåren av kommunister och vänsterradikaler som stred mot fascismen och rentav hylla Hitlers samarbetsmän i de ockuperade länderna. I Warszawa planerar lokalpolitikerna att ändra namn på en gata döpt till minne av de mellan 3000 och 5000 polacker, majoriteten politiska flyktingar och utvandrade gruvarbetare boendes i Frankrike och Belgien, som stred i Dabrowski-bataljonen.
Almuneda Cros, ordförande för den spanska organisationen Asociación de Amigos de las Brigadas Internacionales (AABI), uppmärksammar dock också framgångarna för vänsterkoalitionen Ahora Madrid i lokalvalet i maj. Den spanska högerregeringen har sedan dess valseger under hösten 2011 stoppat processen för att göra upp med Franco-fascismen och låta anhöriga till avrättade republiker, som ligger oidentifierade i massgravar runtom i landet, gräva upp sina släktingar och ge dessa en värdig gravplats. Därför har valet av Manuela Carmena som ny borgmästare för Madrid haft stor betydelse. I parlamentsvalen i december väntas också Podemos, ett nybildat vänsterparti som vill utöka den spanska anhörigrörelsens befogenheter, få stora valframgångar.
Redan i det kommande regionalvalet i Katalonien i slutet på september väntas vänsterkoalitionen Catalunya Si Que Es Pot kunna utmana de styrande liberala och vänsternationalistiska självständighetspartierna. I synen på hedrandet av minnet av den spanska republikens kamp mot Francofascismen råder dock en samsyn mellan de stora partierna i Katalonien. Därför deltog även representanter för Kataloniens regionalkontor i London på manifestationen och överlämnade en blomsterkrans vid monumentet.
Representanter för Kataloniens delegation i London tillsammans med Svenska Spanienfrivilligas vänners ordförande (th)
Carmen Negrín, barnbarn till den spanska republikens sista premiärminister Juan Negrín, som bodde i London från flykten och fram till andra världskrigets slut, höll ett tal där hon betonade de spanienfrivilligas och Internationella brigadernas betydelse för det spanska folket. De gjorde inte bara betydande militära insatser när läget var kritiskt, som i försvaret av Madrid 1936, utan stärkte också moralen hos republikens anhängare i Spanien som såg att de inte stod ensamma i sin kamp. Carmen Negrín arbetade länge för UNESCO och har efter pensionen blivit allt mer aktiv i arbetet för uppmärksamma minnet av de spanska republikanska flyktingar som sattes i koncentrationsläger i Frankrike.
”Det har tagit år för dem [de spanienfrivilliga] att få någon form av erkännande, och jag är glad att Storbritannien är ett av de länder som gav dem det. Det tog alldeles för många år uppfylla min farfars löfte om att ge brigadisterna deras spanska nationalitet. Men till slut hölls löftet och jag är säker på att han hade varit väldigt lättad”, sa hon i sitt tal.
En av deltagarna på manifestationen var 100-årige Max Levitas, vars föräldrar var baltiska judar som flydde antisemitiska pogromer i tsar-Ryssland 1912 och vars faster och moster kom att mördas brutalt av nazistiska soldater under andra världskriget. I oktober 1936, fyra månader efter spanska inbördeskrigets utbrott, var han tillsammans med sina bröder aktiv i Young Communist League och i mobiliserandet av den massiva folkprotest som tog form när sir Oswald Mosleys svartskjortor från British Union of Fascists planerade att marschera genom East End. East End var ett arbetarområde med en radikal politisk stämning, en stor del av befolkningen var judar eller irländska hamnarbetare, och marschen betraktades därför som en provokation av lokalbefolkningen. I det som senare har benämnts som The Battle of Cable Street tog sig minst 100 000 människor ut för att möta de 10 000 utkommenderade poliser som skulle skydda Mosleys 3000 uniformerade svartskjortor. Polisen valde till slut att avblåsa marschen, vilket innebär ett hårt bakslag för Mosleys rörelse. Från att tidigare ha kunnat härja fritt infördes nu hårda restriktioner och uniformsförbud mot BUF. Max bror Maurice kom senare att resa ner för att strida i Spanien.
Max Levitas i mitten
Journalisten och debattören Owen Jones, regelbunden krönikör i The Guardian och författare till boken Chavs – the demonization of the working class, underströk i sitt tal att den kamp de spanienfrivilliga förde och de ideal de slogs för fortfarande är aktuella:
”De lär oss att demokrati och alla de friheter som våra för förfäder slogs för, med uppoffringarna de gjorde och priset de fick betala, aldrig får tas ifrån oss, att vi aldrig får ge efter för de som sprider hat och de som uppmanar oss att hata och förakta. Och oavsett om det handlar om de kurder som försvarar Kobanê från ISIS’ terror eller de greker som idag konfronterar Gyllene grynings fascism, lever andan från dessa unga människor vidare”.
Poeten Francesca Beard och folkmusikduon Na-Mara stod för kulturinslagen tillsammans med musikern Karl Lewkowics som framförde sånger från sin musikal ”Goodbye, Barcelona”. Musikalen skildrar en grupp brittiska spanienfrivilliga och kommer nu även att sättas upp i Barcelona.
Francesca Beard
I mitten av manifestationen anordnades en ceremoni då organisationer och enskilda lämnade blommor vid monumentet, däribland Svenska Spanienfrivilligas vänner som överlämnade en blomsterbukett. Mötet avslutades med med allsång till Internationalen och Jarama Valley.
Manuel Moreno, från organisationen Basque children of `37, överlämnar blommor och gör folkfrontshälsning framför minnesmonumentet. Hans mamma kom som ung, tillsammans med 4000 andra baskiska barn och ungdomar, med båten Habana efter att hennes pappa dött i strid mot Francos armé.
IBMT:s bokbord
Personal från Karl Marx Memorial Library i London, som arkiverar material och tidningar från arbetarrörelseorganisationer och socialistiska rörelser.
