Årets Socialistiskt forum på ABF-huset 28 november i Stockholm var i vanlig ordning välbesökt, med ett program fyllt av seminarier, föredrag och kulturinslag. Även i år hade föreningen bokbord där vi sålde böcker om spanska inbördeskriget och de svenska frivilliga.
I år arrangerade vi även programpunkt med ett 30-tal deltagare, med utgångspunkt i pjäsen ”I landet som aldrig brann brinner nu träden” som har spelats upp på Dramalabbet i Stockholm under november månad. Pjäsen behandlar på flera sätt inskränkningarna av yttrandefriheten i Spanien och innebörden av åtstramningspolitiken.
Skådespelaren Anna-Karin Håkansson läste valda delar ur pjäsen, och däremellan utfrågades pjäsens regissör Astrid Menasanch Tobieson av America Vera-Zavala, regissör och författare.
Från vänster: America Vera-Zavala, Astrid Menasanch Tobieson och Anna-Karin Håkansson
Astrid Menasanch Tobieson berättade att idén till pjäsen föddes under de år hon har arbetat och studerat i den ekonomiska krisens Spanien.
– Det är omöjligt att inte känna av krisen i Spanien. Alla känner någon som har vräkts. Varje dag vräks 194 hushåll. Sedan 2009 har en halv miljon familjer vräkts. Detta har ”den ekonomiska generationen” i Spanien fått uppleva, de som förväntades uppleva tillväxt och ökat materiellt välstånd.
För att en svensk publik skulle kunna relatera till pjäsen krävdes ett närliggande svenskt exempel. Skogsbränderna i Västmanland blev en verkningsfull referenspunkt och dessutom en symbolisk liknelse. Det som brinner i Spanien nu är just välfärdssamhället, ett starkt samhälle där människor bygger upp drömmar och rustar sig för utmaningar.
Menasanch Tobieson angav även Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen” – som behandlar de nyliberala samhällslösningars intåg i samband med krissituationer – som en viktig inspirationskälla:
– Den sätter ord på vad som har hänt i Spanien. I Spanien har Tysklands förbundskansler Angela Merkel tagit rollen som den verkliga statschefen, och hon proklamerar att det är kris och därför finns inga alternativ än åtstramningar och privatiseringar.
Den spanska högerregeringens åtstramningspolitik, korruptionsskandaler och försämringar av arbetsrätten har väckt ett starkt folkligt missnöje. Protestdemonstrationer har avslöst varandra och samlar stora skaror. Den ekonomiska återhämtning som har skett de senaste månaderna bygger på att den offentliga sektorns andel av ekonomin har minskat, enligt Menasanch Tobieson. En stor del av befolkningen är inte övertygade om framgången, utan anser istället att det är det ohållbart så väl som demokratiskt och moraliskt oförsvarbart att stora grupper av unga tvingas iväg från universitetet till följd av studieavgifter. Däremot har desto fler västeuropeiska medier och regeringsföreträdare blivit imponerade, bland dem Sveriges finansminister Magdalena Andersson. De bisarra, och numera internationellt uppmärksammade munkavlelagarna, som bland annat bötfäller den som organiserar oanmälda demonstrationer utanför parlamentet med 30 000 euro, bör därför ses som ett försök att kväsa proteströrelsen.
I maj stötte dock den styrande Partido Popular-regeringen på patrull. Lokala vänsterkoalitioner, med det nybildade vänsterpartiet Podemos i spetsen, gjorde stora framgångar och vann borgmästarposter i bland annat Barcelona och Madrid. Tillsammans med det framväxande liberala partiet Ciudadanos är de också på väg att bryta upp tvåpartisystemet som har rått sedan Francoregimens fall.
– Madrids nya borgmästare, Manuela Carmena, har varit aktivist och juridisk företrädare för rörelsen mot vräkningar. Denna rörelse har bland annat utfört blockader i samband med vräkningar, för att kunna köpa tid till olika rättsliga prövningar av vräkningsbesluten. Hon har också beslutat om att ta bort alla gatunamn som hör ihop med Francotiden.
Partido Popular är på många sätt en politisk arvtagare till Francoregimen. Sedan flera år tillbaka finns också en rörelse bland anhöriga till avrättade republikaner under spanska inbördeskriget. De kräver att få gräva upp sina döda släktingar som ligger oidentifierade i massgravar runtom i landet. PP-regeringen, som varken vill att historien om spanska inbördeskriget uppmärksammas eller vill skilja på angripare och angripna, vill inte bidra till att de republikanska offren upprättats. En tydlig valförlust för PP 20 december, och en tydlig valframgång för Podemos, kan innebära förbättrade möjlighet att fortsätta utgrävningarna och återupprätta det historiska minnet.
